Kalas

Idag fyllde vår lille prins 4 år och vi hade födelsedagsfest för släkt ock vänner. Om en vecka ska vi ännu ordna kalas för Emils dagiskompisar. Det blev ganska lite bilder från festen. Vi brukar tyvärr alltid ta så lite bilder från födelsedagsfesterna, hinner liksom inte, men som tur så borde vi få lite bilder som andra tagit från festen.

Jag tittade för några dagar sedan på bilder av Emil. Första gången i badet. Ute på gården. Leker på stranden. Lockigt hår. Ritar i köket. Plockar röda vinbär... Härligt att se hur dom små växer och utvecklas hela tiden. Samtidigt också lite vemodigt.. Nu ska jag gå och äta lite pajrester och se på tv:n med sambon. Trevligt veckoslut! Kram

Jag bara måste dela med mig av denna vackra text (speciellt då för er som inte redan har läst den), eftersom det känns nästan som om jag skulle ha kunnat skriva den själv.. :)

"Lilla.
Vet du? Att jag är så glad att du finns!

Du säger: Du har redan sagt det mamma!
Du säger: Neej! jag tycker inte om att gosa!
Du säger: Bort! Inte pussas! Sluta!

Du säger: Mamma! Läs!
Mamma. Läs! Läs! Läääs!

Och Lilla. Ibland har jag inget tålamod alls.
Då fräser jag åt dig och är orättvis och hård.
Sedan, efteråt, ångrar jag mig och ber om ursäkt.
Förlåt. Men tappar snart tålamodet igen.

Lilla. Ibland har du inget tålamod alls.
Då kastar du dig på sängen, i soffan, under bordet.
Begraver huvudet i armarna. Är arg, ledsen, förtvivlad.
Håller för öronen. Demonstrerar. Kallar mig pissrotta-
mallgroda- gamla padda!

....

Vi hoppsar fram längs trottoaren. Vi bygger
världar i ditt rum, små figurers världar,
egna världar. Du klättrar upp på min rygg, säger:
Mamma, jag är riddaren- du är elefanten!
Här kommer jag!

När du sover blir du ett tecken för tillit.
Jag passar på att gosa in min stora kalla näsa i ditt varma
mjuka hårfäste, när du inte vet.

Lilla.
Vet du?
Att jag är så glad att du finns!"

Ur Alltid redo att dö för mitt barn av Joanna Rubin Dranger (2008)